Underhållande gitarrlektioner - Sida 3 - Gitarrlektioner - Gitarrforum - Sida 3

Hoppa till innehåll


Foto

Underhållande gitarrlektioner


  • Vänligen logga in för att svara
42 svar på denna tråd

#41 Zappa-san

Zappa-san

    Red mage

  • Moderators
  • 1 817 Inlägg:
  • Gender:Male
  • Interests:Cobblestone and Dirt

Postad 27 augusti 2014 - 19:38

Första inlägget som inte har med ämnet att göra.
Så vad säger du Draenor? Att du egentligen står över allt trams i tråden, genom att tramsa?

Det kunde du ha låtit bli och levt som du lär: Visat att du är den bättre mannen och inte bemödat dig att posta.

Angående fel. Jag säger inte att Tex Aminor inte har rätt. För skulle det gå att bevisa talang eller inte, så skulle jag vara med på tåget. Det viktiga är egentligen inte att jag får rätt i slutändan (för ingen kommer gå nöjd från den här tråden) utan att det ska vara en lite ödmjukare ton från vissa, och att när man stenhårt går ut med uttalanden ska man kunna möta kritiken med en debatt.

Så vad vill du, Draenor? Att farbröderna ska sluta bråka? Här kommer en idé: 😴
But he was a muffin...

#42 rockerman

rockerman

    Forumsräv

  • Members
  • 444 Inlägg:
  • Gender:Male

Postad 27 augusti 2014 - 20:29

Men Sveriges bäste rallyförare heter nog inte Åke Vilse.

#43 gurt

gurt

    Medlem

  • Members
  • 170 Inlägg:
  • Gender:Male
  • Interests:Skönlitteratur, långpromenader, finsk film och rördist.

Postad 10 september 2014 - 10:44

Hej,

 

Alla människor har inbyggt sväng. Läkarna kallar det för puls.

 

Växte inte Yngwie upp i en stor familj med bred klassisk skolning i musik? Och även en stor syskonskara? Känns som lite vanlig familje hierarki kan få de flesta kidsen som inte kan slå på storebror på käften att vända sig till sin hobby och försöka ta ut segern därigenom?

 

Hur tänker ni själva ang. utvecklandet av gitarrspelet?

Jag började som tolvåring. Jag ville bara spela, tyckte inte så mycket annat var så roligt i livet så det blev mest gitarren.

Jag mådde inge vidare, förutom i pojkrummet med stereon och gitarren i sällskap.

Man spelade och tog ut låtar, ibland jammade man med sig själv. Och så vips hörde man något som man inte direkt kände att man spelat tidigare. Man stannade upp, spelade det igen, och inte lät det bra direkt, men man gjorde det tillräckligt många gånger för att lära sig det flytande. Björn borg och garageporten... Så ser det ut än idag för mig.

Dock, med 25 år av gitarrspelande idag, så har jag vett till att öva till klick, eller att utmana mig själv idag för att spela sånt som jag inte ville då. Det handlar nog mer om mognad. Alla har olika sociala och fysiska förutsättningar, men fortfarande ett inbyggt sväng.

 

Men på senare år, som mer vuxen, har jag letat mig till andra forum som internet tex, som inte fanns då jag växte upp, och tittat på filmer etc. Man kan plocka lite här och var och "inspireras" etc. Bygga vidare och skapa sig något nytt. Recycling.

 

Ta en titt på Zlatan, och alla galna okonventionella mål han har gjort. Det är få fotbollsspelare som tränat så mycket kampsport som han.

Hendrix nämndes i tråden. Lyssnar man på honom hör man ju rytmik och tematik från klassisk musik, stråk och blås fanfarer etc. Pianostycken mm mm. För honom var det ett jobb att lira rytmgitarr till en början.

Beatles hade inte varit Beatles utan sina "rep" i Tyskland.

Vem vet, Yngwie kanske har smygövat kinesisk fingermassage eller kanske är en hejare på vävstolen.

När jag läser om hans uppväxt så känns det som att de där skalorna han lirar idag bara var en del av hans vardag.

 

Det är när jag spelar för att det är kul mina låtar blir till. Sen när man har en stomme får jag tänka lite för att utveckla dem.

 

Allt hänger samman.






0 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 0 gäster, 0 anonyma medlemmar