37 svar på denna tråd

[hellride]

boogieman på 12 February 2012 - 16:57 sade:

För att bäst komplettera en tele behöver du en strata för ungefär samma ljud fast tillgång till svaj, en Les Paul för fläskigt råkkändrållsound, en räsergura typ Ibanez RG med Floyd för ingen av de andra klarar av såna svajtrix som man kan med en sån här, en halvakustisk typ 335 för de låter helt annorlunda än alla de andra, en jazzburk så du får nåt rejält att hålla i med ett runt och mulligt ljud, en flying V eller Explorer för att tona ned gubbvarningen du har i och med att du redan har en tele, en ergonomiskt designad gura så du inte sliter ut dig i förtid, några gitarrer i experimentella nya material så du inte kan beskyllas för att vara stockkonservativ (i och med telen då) gitarrer med olika mensurer från baryton till resegitarr.

Nämnde jag att det finns gitarrer med fler strängar också? Repetera samma urval på dem så är du hemma!

[Willyboy]

jazzkatten på 12 February 2012 - 17:04 sade:

Jag som spelar mest på en Hollowbody, eller Jazzburk som vissa kallar det, tycker att det blir skumt att te.x. byta till en strata att spela på. Det känns nästan som om stratan är en leksaksgitarr, och jag undrar vart tog gitarren vägen

Förstår vad du menar. Själv spelar jag (och har gjort länge nu) absolut mest akustiskt. Detta gör att fingrarna liksom flyger iväg för fort när motståndet blir mindre på elgitarren! Kanske betyder det att man ska satsa på lite fetare hals?!

[moparfrasse]

Jag hadde en LP-kopia ett tag men blev aldrig riktigt vän med den då.
Var dock ett tag sedan men upplevde den som lite klumpig då kroppen
kändes liten och tung.
Har nu en 335 kopia som inte är lättare men den större kroppen gör att jag
upplever den som skönare att spela på. Med den och strata kan jag täcka
in det mesta i ljud som jag vill ha.

[Racing]

Även jag lägger min röst på en halvacke. Utan tvivel den bredaste gitarr man kan skaffa. I detta fallet alltid MED mittstock. Dvs en 335 variant.

Om man vill ha mer fokus å attack ur en halvacke,ngn av de egendesignade japanerna. Min egen TA-100 tex...spöar det mesta jag upplevt. Ett helt fantastiskt stycke instrument. Vackert som satan e det med...





....å ja e ledsen,men där spelar Vikingar å annat inte ens i samma division.

Grejen med just de där e att de alltså har just mer attack å mer fokus,vilket jag tar upp med ngr ljudklipp i en annan tråd på ämnet halvackar. Kolla där. En 100 lär du få svårt att hitta i Sverige iofs,men poängen för själva dialogen e att det alltså FINNS halvackar som inte e mainstream ur det perspektivet. Den främsta skillnaden ligger då i min mening i valet av byggmaterial. TA modellerna specifikt då med lite mer lönn vs en vanlig 335a.
Det skiljer dock något även TA modellerna emellan varför de kan låta lite olika. Mellan tex 70;an å 100;an skiljer det bla i hur mittstocken e uppbyggd,men allt finns att läsa på om online.

Men en "vanlig",bra,335a går fan inte av för hackor den heller.

För sakens skull kan nämnas att i bandet lirar vi olika former av lite äldre hårdrock primärt. Ngt de där duger helt fantastiskt till.

[Konding]

Willyboy på 11 February 2012 - 21:28 sade:

Många verkar gå för LP. Någon nämnde standard, är det där jag ska börja kolla ifall jag väljer att gå på någon LP-modell? Visst finns det lite olika varianter på halsar och smått ihåliga kroppar som gör instrumenten lättare än de gamla osv. Vad är den stora skillnaden mellan LP-standard och LP-classic?

Hur skulle ni säga att en 335:a ställer sig mot en LP standard. Vad blir största skillnaden?

Det intressanta tycker jag är tonen i gitarren, och inte vilka stockmickar som sitter på, dom byter man ju ut ändå. Eller hur?

När man talar om Classic resp. Standard Les Paul så gäller det att ringa in årtalen eftersom uppläggen ser olika ut över tid.

En Les Paul är också olika tunga beroende på årgång, modell eller om den är av dom nya CS-modellerna vilket innebär högre prislapp men också en lättare och mer välbyggd gitarr.

Om du är intresserad så är mitt råd att sätta dig i ämnet eftersom det ser olika ut över tid och också att instrumenten rankas olika över tid.

För R&R och mer heavy rock så är Les Paul och sina 24.75 halsar med limmad hals ett gjutet val i mina öron, då kan du också köra med 10 > 46 som blir lättspelat och bra.

Många har 335 som sina favoriter som tex. Bonamassa och W Haynes, men live så använder dom ändå Les Paul, också för att den ger mindre återkoppling.

Vid en mindre plånbok skulle jag tipsa om Schecter's bättre Custommodeller med 24.75 halsar med bra hardware och mickar, även en bättre LTD är att rekommendera, annars är det som alltid en begagnad gitarr som gäller om man vill ha en mer prisvärd gitarr.

/Ulf

[Willyboy]

Racing på 13 February 2012 - 10:51 sade:

Även jag lägger min röst på en halvacke. Utan tvivel den bredaste gitarr man kan skaffa. I detta fallet alltid MED mittstock. Dvs en 335 variant.

Om man vill ha mer fokus å attack ur en halvacke,ngn av de egendesignade japanerna. Min egen TA-100 tex...spöar det mesta jag upplevt. Ett helt fantastiskt stycke instrument. Vackert som satan e det med...





....å ja e ledsen,men där spelar Vikingar å annat inte ens i samma division.

Grejen med just de där e att de alltså har just mer attack å mer fokus,vilket jag tar upp med ngr ljudklipp i en annan tråd på ämnet halvackar. Kolla där. En 100 lär du få svårt att hitta i Sverige iofs,men poängen för själva dialogen e att det alltså FINNS halvackar som inte e mainstream ur det perspektivet. Den främsta skillnaden ligger då i min mening i valet av byggmaterial. TA modellerna specifikt då med lite mer lönn vs en vanlig 335a.
Det skiljer dock något även TA modellerna emellan varför de kan låta lite olika. Mellan tex 70;an å 100;an skiljer det bla i hur mittstocken e uppbyggd,men allt finns att läsa på om online.

Men en "vanlig",bra,335a går fan inte av för hackor den heller.

För sakens skull kan nämnas att i bandet lirar vi olika former av lite äldre hårdrock primärt. Ngt de där duger helt fantastiskt till.

Tack för dina resonemang! Vad är TA-100 för gitarr? antar att T och A står för något?

Någon som har koll på hur typ Gretch och framförallt White Falcon står sig i dessa semi-ackustiska sammanhang?!

[Willyboy]

Konding på 13 February 2012 - 13:49 sade:

Det intressanta tycker jag är tonen i gitarren, och inte vilka stockmickar som sitter på, dom byter man ju ut ändå. Eller hur?

När man talar om Classic resp. Standard Les Paul så gäller det att ringa in årtalen eftersom uppläggen ser olika ut över tid.

En Les Paul är också olika tunga beroende på årgång, modell eller om den är av dom nya CS-modellerna vilket innebär högre prislapp men också en lättare och mer välbyggd gitarr.

Om du är intresserad så är mitt råd att sätta dig i ämnet eftersom det ser olika ut över tid och också att instrumenten rankas olika över tid.

För R&R och mer heavy rock så år Les Paul och sina 24.75 halsar med limmad hals ett gjutet val i mina öron, då kan du också köra med 10 > 46 som blir lättspelat och bra.

Många har 335 som sina favoriter som tex. Bonamassa och W Haynes, men live så använder dom ändå Les Paul, också för att den ger mindre återkoppling.

Vid en mindre plånbok skulle jag tipsa om Schecter's bättre Custommodeller med 24.75 halsar med bra hardware och mickar, även en bättre LTD's är att rekommendera, annars är det som alltid en begagnad gitarr som gäller om man vill ha en mer prisvärd gitarr.

/Ulf

Hej, och tack för dina kloka tankar. Jag har givetvis sedan jag ställde min fråga i denna tråd grävt ner mig så gott jag kan och orar, framförallt i Les Paul ämnet. Tror mig ha en lite bättre bild nu, ska bara hitta tid att provspela lite.

En lättare LP är nog vad jag är ute efter, även om det innebär att kroppen inte är helt solid.

Jag ska ha den tilltänkta gitarren till lite hårdare rock ibland men aldrig någon metal eller hårdare skulle jag tro.

Återkoppling kan ju såklart bli ett problem live, men å andra sidan finns de väl många som lyckas komma runt detta på scen? (som bruce mfl riktar stärkarna uppåt en aning)

Jag kommer till 95% sannolikhet inte att köpa någon bra "kopia", jag är för skadad för det och man får ju faktiskt tänka lite på det psykologiska i sitt spelande också!

[Konding]

När jag väl kommer ut i butik så är det väldigt skoj att få känna på olika gitarrer, men ofta kan jag också bli lite besviken och det gäller även märksgitarrer som tex Gibson, MusicMan mfl.

Var på Deluxe (DLX?) Musik bakom Fridhemsplan i Stockholm, jag gjorde en inköpsloop via Jam, som kändes lite dystert och via 4Sound på St:Eriksgatan vidare till Deluxe dåra som har många fina grejer, det har dom övriga butikerna också men kanske en lite mer positiv känsla hos Deluxe.

Kände även på ett par MM som tyvärr inte bet på mig. Även Suhr och en del olika Les Paul’s där en del var riktig dyra, men som tyvärr inte kändes rätt. En fråga blir ju, varför har man stränghöjden så hög på en Gibson V så att man får in frukostmackan mellan sträng och hals?

En gitarr jag sprang på Deluxe var en ny Gibson STD Sunburst som påminner lite om en Reissue ’59 med Burstbucker Pro-mickar, iof chambrad men även PLEKAD. Den tyckte jag spontat kändes riktigt bra, lite som en ’59’a men lagom lätt med en bra akustiskt ton, pris? 22k

Den hade också en fin mahogny fast förstås en något tyngre än en CS men ändå väldigt fin med viss GAS-faktor måste jag tillstå.

Så rådet är ju ut och testa, eftersom det skiljer sig mellan instrumenten. Är man lite slipad kan man se över direkta felaktigheter men ändå se och känna det är ett bra instrument.

Lycka till.

/Ulf

[Willyboy]

Ja tanken är ju att göra en duglig research innan jag går ut så jag har en bild av vad jag är ute efter så jag vet i vilken ände jag ska börja testa. Kommer definitivt inte köpa något bara för att den verkar bra, ska vara kärlek hela vägen. Kan tänka mig det kommer vara annorlunda att spela en Les Paul idag eftersom jag spelat in mig så hårt på telen. Ska dock försöka inte köpa något som av "gammal vana" känns bra!

[Konding]

En aspekt till, om du köper en fin märkesgura som tex. Gibson. Så har sannolikt den förre ägaren spelat på gitarren vilket påverkar fretsen, och vill du sedan få den ombandad och PLEKAT så kostar det 4k.

En variant är att köpa en bra begagnad och sedan sätta på frets som är mer up to date, istället för Gibsons egna tunnare standardband. Det finns Les Pauls med jumbo frets, som tex. Slash nya signatur LP.

/Ulf

[Willyboy]

Konding på 14 February 2012 - 14:41 sade:

En aspekt till, om du köper en fin märkesgura som tex. Gibson. Så har sannolikt den förre ägaren spelat på gitarren vilket påverkar fretsen, och vill du sedan få den ombandad och PLEKAT så kostar det 4k.

En variant är att köpa en bra begagnad och sedan sätta på frets som är mer up to date, istället för Gibsons egna tunnare standardband. Det finns Les Pauls med jumbo frets, som tex. Slash nya signatur LP.

/Ulf

Jo givetvis kan banden och greppbrädan vara sliten, men jag skulle säga att det finns många begagnade gitarrer, antagligen de flesta som bara är några år, som har väldigt lite slitning på greppbrädan. Du tycker inte att din rädsla för detta är lite överdriven? Dels provspelar man ju såklart gitarren i fråga och dels tror jag inte det gäller så väldigt många gitarrer som är 5-10 år gamla. Sen finns det ju även fördelar med en inspelade (inte sönderspelad) gitarr!

[Konding]

Greppbrädan är inget problem men att fretsen slits ut är uppenbart, det ingår i gitarrens livscykel att dom behöver bytas ut.

Det jag menar är att folk som köper dyra instrument gör det för att spela på dom och då blir det också ett slitage. Min tanke var mer om man köper en begagnad mellanprismodell för skall vi säga 6 > 7k under nypris och att man sedan behöver banda om gitarren, då kanske det är mer värt att köpa en ny? Där man verkligen kan hitta sitt exemplar. Nya gitarrer, som tex. Gibson har också blivit billigare i Sverige i jämförelse med för bara 5 > 7 år sedan.

/Ulf

[Willyboy]

Låter rimligt Ulf. Gitarren får ju vara av lite dyrare slag för att det ska vara "värt" att göra kostsamma ingrepp om det inte skulle vara en billig lyckoträff.

[Chewbacca]

Jag har själv bara en tele nu. Men det ska inhandlas en LP sedan och även en halvacke. Möjligen att det blir en metalgura sen också som grädde på osten, man vet aldrig. Käckt o ha som farsan sa.

Prova bygga själv ska jag med ge mig på om ett tag. Det gäller att planera som arkitekten sa

[jazzkatten]

Chewbacca på 17 February 2012 - 12:09 sade:

Jag har själv bara en tele nu. Men det ska inhandlas en LP sedan och även en halvacke. Möjligen att det blir en metalgura sen också som grädde på osten, man vet aldrig. Käckt o ha som farsan sa.

Prova bygga själv ska jag med ge mig på om ett tag. Det gäller att planera som arkitekten sa

Funderade på att bygga själv, men kom på att det är mycket roligare att spela Men man vet aldrig kanske bli ett bygge i framtiden när jag har lite mer tid, har ju tillgång till virke, sågverk, hyvel och fräs

[Chewbacca]

jazzkatten på 17 February 2012 - 12:13 sade:

Funderade på att bygga själv, men kom på att det är mycket roligare att spela Men man vet aldrig kanske bli ett bygge i framtiden när jag har lite mer tid, har ju tillgång till virke, sågverk, hyvel och fräs

då så. bara att börja planera

[musiknörd]

Chewbacca på 17 February 2012 - 12:09 sade:

Jag har själv bara en tele nu. Men det ska inhandlas en LP sedan och även en halvacke. Möjligen att det blir en metalgura sen också som grädde på osten, man vet aldrig. Käckt o ha som farsan sa.

Prova bygga själv ska jag med ge mig på om ett tag. Det gäller att planera som arkitekten sa

bygg ngt enkelt i början ex. en tele alt. strata som är plana och basic i sitt utförande

[Racing]

Willyboy på 13 February 2012 - 22:17 sade:

Tack för dina resonemang! Vad är TA-100 för gitarr? antar att T och A står för något?

TA i detta fallet e bara modellen. TA står för Titan Artist. Fabrikatet i detta fallet e Aria Pro II,å då uteslutande relikerna från tidigt 80 tal av Matsumoku. De tillverkades senare av Fuji-Gen (fortfarande som Aria) hela vägen fram till 90 tal,men då som TA-1200,TA-1500 å TA-1800 såvitt jag vet. För de tidiga gitarrerna börjar det intressanta i min mening vid TA-70.
Men,om du kan tänka dig en highend japs halvacke så kan du kika dig om efter en highend Yamaha i Sverige. De e lite vanligare å e instrument med ett mycket välförtjänt gott rykte. Mkt mkt bra byggen som hör hemma på översta hyllan. En 1200-2000 Yama e riktigt bra skit.