Låter inte Brian Setzer jazzig? Billy Duffy tycker jag är ett bättre exempel. Så ska man väl säga att typ alla dom första elektriska bluesgitarristerna spelade på akustiska archtops med hängande halsmick.
Nä Setzer låter inte jazzigt, han har lite jazzinfluerat ljud, men Jazz nä
'jazz can be taught in just three lessons; 1st lesson: practice for 10 years; 2nd lesson: practice and perform for 10 years; 3rd lesson: practice, perform and develop your art for 10 years.'
Vi behöver inte häng upp oss på jazzig eller inte. Som det känns nu måste jag åka till en musikaffär och prova. Frågan är ju var hittar man en sådan? Skulle vilja känna på Ibanez AGR70&AS73, Hagström Viking och kanske någon Epiphone.
Nej, och jazz kan vara brett. John Scofield har ofta använt en del dist och blandat in både rock och funk i sin musik.
De flesta musikaffärer har nog halvakustiska gitarrer liggandes i nåt hörn. Gå in och känn på dom. Du kanske blir överraskad av en billig gitarr som känns bra för DIG. Man ska nog inte alltid gå efter vad som står på huvudet.
Music is a princess I'm just a boy, in rags I would gladly spend my life carrying her flags
Jag har en Epiphone Emperor Regent som tydligen är vanlig att modda till rockabilly eller blues. Längst ner på denna sidan finns ett exempel på vad man kan göra med en Emperor Regent http://www.the-jime....illy_Guitar.htm Själv har jag aldrig vågat röra min utan använder den att spela blues och en del Tom Waits på. Dock så älskar jag P90 mickar så just nu försöker jag stå emot suget att köpa Gibsons nya Melody Maker med dubbla P90. Jag har för många gitarrer Ska försöka hålla mig till min Regent och se vad den kan åstadkomma för ljud när det är dags att pula lite med hammainspelning igen. Har ingen renodlad elgitarr men vet inte om jag behöver en heller.
Jag tror att rundgånskänsligheten och avsaknad av stallmik gör större skillnad än semi- eller hollowbody.
Jag skulle gå på Ibanez otestat, Min Hollowbody Ibanez har jag nu haft i 16 år
Det är svårt att hitta Semi-hollow och Hollowbody i Musikaffärer tycker jag, Dock är det bättre än vad det var på nittio-talet
'jazz can be taught in just three lessons; 1st lesson: practice for 10 years; 2nd lesson: practice and perform for 10 years; 3rd lesson: practice, perform and develop your art for 10 years.'
Kolla beggade Godin 5th avenueburkar, eller gamla Aria Pro II eller så. Dom kan man får för runt 4 - 5 k . Låter ofta bra, och så har dessutom trät satt sig på dom beggade.
Min gamla HB rundar för övrigt inte lättare än andra gitarrerna (spelar postpunkhårdrocknånting) men när den rundar blir det en lågfrekvent rundgång som inte är så värst mkt rockkänsla på.
Efter att nu företrädesvis faktiskt använt halvackar de senaste åren kan jag inflika följande.....
Samtliga "enklare" varianter skall ses som halvfabrikat. En halvacke e såpass mkt mer arbetsintensiv att tillverka än en solid dito att för de pengarna de enklare betingar idag e helt enkelt gitarren inte färdig. Punkt å slut.
Skall man ha en som e "färdig" e det 10 000 å uppåt säger jag iaf.
Allt e dock mkt långt ifrån förlorat. Om man kan tänka sig att arbeta med sin gitarr,samt växa med den,så finns det flertalet på marknaden som jag ser som vettiga köp. För den som skall till att ge sig in i halvacketräsket för första gången får jag nog säga att det e mittstock som gäller,oavsett genré men kanske framför allt om man lirar nån form av distad musik.
Anledningen till det e att en ren hollowbody kräver att man "styr" den vad avser just feedback å då finns det iofs ett antal trix att ta till men det mesta sitter faktiskt i hur man arbetar med den vad gäller plektrumhanden. En teknik som blir BRA mycket enklare om man först vant sig vid feedback kapaciteten i en MED mittstock,det e ett som e säkert.
I vanlig ordning säger jag att om man skall ha sig en vettig yxa av 335 snitt skall man kika på halvt äldre japs prylar. Ja. Nu märks skillnaden i byggsätt,material å byggkvalitet ännu mer än med solida gitarrer. En bra 335 yxa e ett formidabelt verktyg,å då gäller det åxå att ställa ngn form av krav.
Det finns dock undantag å det viktigaste av ALLT här e att ALLA gitarrer kan skapas/formas/göras bättre med handpåläggning. Det spelar ingen ROLL vem som tillverkat den eller hur dyr den e,kanske framför allt eftersom injustering e så subjektiv.
Hur som. En 335 liknande yxa för 3-5000 ny...där e det första man kan vänta sig två saker primärt. Dels behövs en justering/moddning av småsaker-typ setup,bandändar,dra ihop stämmisar mm.....men mer än något annat räkna helt enkelt med att ersätta ALL elektronik.
Oftast sitter det mickar som går i omloppsbana för att dölja de ex som inte håller måttet,å om man jagar en halvacke för halvackens egenskaper har man överhuvudtaget inte upplevt ett skit innan man använt en med PAF liknande humbuckers eller P90. Det e där halvackens hemvist är..
Gould,Epi,Ibanez mfl... har sett å mekat med flertalet som har keramiska mickar standard med DC resistans till helvetet å tillbaka å den enkla sanningen e att med dem på plats kommer aldrig instrumentets karaktär fram. Bra där.
Kort sagt e det så att om man av ekonomiska skäl vill handla en billigare halvacke så skall man räkna med att ersätta mickar såväl som pottar mm tids nog. Jarå...den går alldeles utmärkt att lira på med originalbitarna med,men räkna inte med att få fram gitarrens karaktär innan den dagen varit där bytet görs. Så enkelt e det bara.
Med det gjort dock så sållas snart agnarna från vetet. Vissa gitarrer,å det e INTE prisbundet,sjunger helt enkelt mer än andra å det lyser igenom ju mildare mickarna e i output. Jag säger det igen....det finns appselut ingenting som säger att en yxa för 3 lappar kommer sjunga mkt sämre än en för 10,å tyvärr e enda sättet jag känner till att utforska detta att göra bytet.
Oftast ger det dock mkt igen...
Jag har tangerat det med feedback ngr ggr å det e väl en av de "features" jag uppskattar allra mest. Vissa av dem feedbackar hejdlöst oavsett var på brädan man e,medans andra kräver arbete för att uppnå det på vissa toner å gör det mer än självmant på andra.
För att klargöra vad som avses e alltså feedback i detta fallet INTE okontrollerad rundgång utan den formen av rundgång som gör att gitarren föder sig själv till att fortsätta mata tonen man tagit.
Genom att ljudet från stärkaren tar sig i i gitarrens håligheter uppstår vibrationer som sätter processen i rullning...å på den vägen e det. Man kan tex styra det genom sitt eget avstånd eller riktning från cabben man lirar mot å det hela blir som en form av naturlig kompressor-fast utan komprimeringen av ljudet då. En process man som gitarrist upplever som både mkt organisk å mkt dynamisk,å som sagt ingen halvacke e den andra lik i hur eller var den skapar det vilket e det som gör dem unika bla.
Japsarna...där har man utan tvekan klivit upp ett par pinnhål i pengar,men å andra sidan brukar byggena hålla mkt mkt hög kvalitet å vad vidare e slipper man oftast att just byta elektroniken. Bland japsyxorna var oftast just halvackarna de lite dyrare gitarrerna nya å dessa försåg oftast med PAF liknande mickar som generellt taget håller mkt hög kvalitet.
I fallet med tex Matsumoku,som ju de flesta av er vet ligger mig varmt om hjärtat,försågs nästan alltid high-end halvackarna med en mick som kallas MMK75 å den håller JAG avsevärt högre än de flesta original Gibson PAF kan jag säga. Riktigt riktigt bra skit.
Men handlar man nytt idag blir det nog gärna ngt av det som föreslagits. Ibanez Artcore serien med gitarrer anser jag personligen e en helvetes pang för pengarna,men jag säljer på INGET vis varken tex Epis eller Haggor kort i sammanhanget.
Som sagt,i det prissegmentet kommer de ALLA att kräva jobb för att komma till sin rätt. Så e det bara.
I en halvacke e min erfarenhet att materialvalen lyser igenom i sound tydligare än med solida gitarrer. Det gör att gitarrer med mkt lönn i helt klart upplevs som att de besitter mer attack å mindre "rundhet". Om jag tex jmfr mina Aria Pro II TA modeller mot den ES-800 som står här så innehåller TA;na avsevärt mer lönn,å det märks obönhörligt å det märks direkt.
I ES-800an kan man "gömma" sig mer i dess muddighet....å den ryter på sitt alldeles egna lilla vis...mkt mkt snarlikt sin föregångare från Gibson. TA;na däremot....har i min mening ingen like å detta e i likhet med en del andra japanska specialare INGET för de blyga!!! TONNVIS med attack..sustain ut ur sketkiken å en ton som aldrig slutar under feedback. Skär igenom vilken mix som helst alla dar i veckan.
Tycker jag iom det att TA;n e en bättre gitarr än en konventionell ES? Nej. Inte alls. De fyller helt enkelt två helt olika funktioner.
Nu iofs två helt olika stärkare,men det hjälper inte. Essens skillnaden e precis som den uppfattas av klippen.
I detta första klippet då min TA-100 genom "lilla grå" på cleankanalen.
å i detta andra klipp ES-800an jag talar om genom min kraftigt moddade Dynacord Twen.
De upplevda skillnaderna i klippen e EXAKT så det e.
Med det,eftersom båda klippen e på sin höjd att betrakta som crunchade i ljudbild,så skall det sägas att en halvacke på INGET sätt e ngt som man enbart lirar jazz eller blues på. Detta e en föreställning av rent gammalt skitprat å de duger mkt mkt långt upp i gain/dist styrka bara man vet vad man håller på med-vilket jag bla tar upp delar av ovan.
Om man skall försöka summera det hela kan man säga att köp alltid så mkt halvacke du har råd med. Inom rimliga gränser kommer du alltid att få mer klart för dina pengar upp till 10-15 lappar ju mer du spenderar.
Iom det blir i MIN mening åxå det självklara valet att köpa en begagnad. Ser ingen som helst vits med att handla en splitterny...om det nu inte e för att det e såpass billigt att man kan skita i vilket.....vilket för oss till nästa steg...
Jag har en längre tid jagat en ren hollow i form av en Aria Pro II PE-175 Herb Ellis. Alltså en ren "jazzbox" byggd på ES-175 grund,fast med en egen twist. Inte hittat ngn,å helt nyligen började jag därför trampa igenom just det där träsket med 3-5000 kronors hollows(alltså nya).
Kikade på lite av varje,men det ögonen fastnade på var Epis ES-175 med venetziansk cutaway å Ibanez AF serien med florentinsk(Eller om det nu e tvärsom,minns fan inte.Dvs med antingen spetsigt eller rundat nedre horn).
Får väl säga att till en början gillade jag Epins form bättre....men problemet var i min mening att byggkvallan å känslan för detaljer utan tvivel var högre på Ibanezen...men...med det sagt...i den prisklassen kräver de ALLA ALLTID jobb. Massor av jobb rent av för att bli de spelmaskiner de KAN vara.
Valet föll till slut på en begagnad Ibanez AF75. Alltså den enklare av alla Ibanezer men å andra sidan...det var inte mer pengar än att jag hade råd att bokstavligt kunna trilla över den å förvandla den till kaffeved.
Iom att den var begagnad räknade jag åxå med att ev sättningar samt rörelse i gitarren hade börjat synas-denna hade då ngr år på nacken.
När jag hämta eländet satt de skitigaste spunna strängar ni kan tänka er på den med påföljd att gitarren var mer eller mindre död rent tonalt,men vis av erfarenhet gjorde jag upp affären iaf.
Efter det....
Har jag tamigfan åtgärdat precis allt. Jag har sicklat brädan med rakblad för att få den jämnare att lira emot. Jag har bandplanat samt krönat om den. Jag har tillverkat crushbrickor till stämmisarna samt dragit ihop dem. Har har satt om översadeln. Jag har stiftat stallet samt moddat det vad avser de kanter där strängarna passerar. Jag har bytt mickar till en omgång Tonerider Alnico IV(tror jag de heter?). Jag har installerat treble bleeds. Jag har bytt pottar samt kablage å tonkondningar. Jag har bytt jack.Jag har filat översadelspår. Jag har dressat bandändar (man skar sig ju närmast på skiten som det var!) Osv osv osv osv.
Men.
Iom att det e en ren hollowbody...så har dels stiftningen av stallet som jag gjorde iofs gjort gott men mer än ngt annat....har jag tagit till ett gammalt gammalt trick. Jag sågade till en 20mm rundstav som var ca 85mm lång å pressade in mellan lock å botten ung strax under stallet.
Vad rundstaven gör e att förhindra/bromsa de absolut värsta egensvängningarna som uppstår i framför allt locket under feedback å fördela dem å därmed göra gitarren mer riktad till att kunna användas med gain.
Ja,det åsså installerat helt vanliga 10-46;or naturligtvis. Jag lirar inte jazz...jag lirar blues,bluesrock å rock...å då använder iaf inte jag strängar som mest påminner om att jag skulle varit nere i hamnen å klippt av wirarna från kranarna där.
Med allt det jobbet gjort då? Jag summerar det såhär-jag e så jävla nöjd att det finns inte. Den lilla Ibanezen utvecklades till precis det jag önskat mig å lite till. Med gain så det räcker i pipan e där ett häng i skrotet som skulle få den mest inbitne LP kille att bli grön i ansiktet av avund. Så bra e den nu.
Nu e det samtidigt så att den som handlar sig en billig hollow i tanke att han handlar en ren jazzgitarr kommer bli MYCKET besviken. Som jag skrivit på annan plats e jag helt övertygad om att dessa billigare hollows eg inte e riktade mot den marknaden utan snarare mot de som som sagt gillar att brottas med naturlig feedback å vill att det skall SE UT som en jazzbox. Ett i mitt tycke mkt mkt smart drag av både Epi å Ibanez-mfl för i det fyller dessa hollows en alldeles egen plats på himlen. En som bara e deras,å det e feedback country....på riktigt.
Men jag säger det igen. Halvackar brukar oftast inte vara "första" gitarren å eftersom det inte e det ser iaf jag ingen mening med att man gör det svårare för sig än det behöver vara om det nu inte e just musik UTAN gain/dist inblandat man lirar å därför....rekommenderar iaf jag ingen ren hollow i 1a vändan. En halvacke av 335 typ e då ett mkt mer rätt å mer naturligt val i min mening.
Å...med en sådan som fått växa fram i stället...så kan en dag en hollow vara rätt för en del,men definitivt inte för alla. Det e däremot en 335 variant. På många sätt den absolut mest mångsidiga gitarrtyp ni kan tänka er,för den klarar i det närmaste av allt. Precis....allt....
Carlton är en av de stora favoriterna och låten "Last nite" tycker jag låter löjligt läcker med olika strator. Hittade ett nyare klipp där han kör den på sin 335. Först tänkte jag "äh, inte alls samma dynamik i soundet"
Senare lyssnade jag en gång till, på hela klippet. Ojdå... mycket intressant spel där.
Jag är milt sagt nyfiken på att testa den typen av gitarr nån gång. Aldrig ens känt på en halvacke.
Music is a princess I'm just a boy, in rags I would gladly spend my life carrying her flags
Carlton är en av de stora favoriterna och låten "Last nite" tycker jag låter löjligt läcker med olika strator. Hittade ett nyare klipp där han kör den på sin 335. Först tänkte jag "äh, inte alls samma dynamik i soundet"
Senare lyssnade jag en gång till, på hela klippet. Ojdå... mycket intressant spel där.
Jag är milt sagt nyfiken på att testa den typen av gitarr nån gång. Aldrig ens känt på en halvacke.
En oskuld
'jazz can be taught in just three lessons; 1st lesson: practice for 10 years; 2nd lesson: practice and perform for 10 years; 3rd lesson: practice, perform and develop your art for 10 years.'
Beror väl på vad man ska ha den till för typ av musik. Gibsons 335 är väl ett ganska säkert kort. Själv har jag just köpt en Gibby CS-336 (http://www.gitarrfor...-gibson-cs-336/), som inte är lika stor som 335:an och ligger lite närmar LP:n ljudmässigt. Men är ändå ganska allround. Och som sagt - lite mindre i kroppen.
Men dyr. Ett bra alternativ om man vill ha en lite mindre semi är Gibsons ES-339, som har en bättre prislapp än 336.
Peter
'08 Gibson Les Paul Studio - Wine Red
'11 Gibson SG Special - Heritage Cherry
'11 Gibson CS-336 - Figured Vintage Sunburst
Blackstar HT Studio 20 combo
Vox DA5
Boss JS-8 eBand
Skulle kollat på Epi Dot Studio om jag sökte i den prisklassen. Mer stripped down kommer man inte, men har bara hört gott om dem. http://www.thomann.d...5_studio_wc.htm
Annars Epi Sheraton, eller Casino om man vill ha P90. Ser även att Gibson har en ny modell, Midtown, men den ligger på 9k.
Kanske uppgradera mickarna till Tonerider Alnico 4, och ett par gröna ryska pio-kondingar, 0.22, eller 0.15 på halsmicken.
Kolla bara så vidden på översadeln är normal, dvs runt 42-43mm.
3
Svento på 12 January 2012 - 23:06 sade:
