19 svar på denna tråd

[nystrom82]

Har en windsor studio som har börjat smälla när man spelat ett tag så den hunnit bli ordentligt varm. smällarna är närmast att likna vid automateld alternativt popcornfabrik. Vad beror detta på? Jag har ingen ambition att skruva i den själv, det överlåter jag till någon som kan. Men ni kan väl spekulera lite.

/J

[Kapten Gnissel]

Antagligen överslag i utmattade elektrolytkondingar alternativt i något av rören. Gör "chopstick" testet, dvs
ta en ca 30 cm lång träpinne (eller plast, något som inte leder ström) och kncka försiktigt på rören en i taget.
Om något rör är på upphällningen så kommer det att poppa eller smälla i högtalaren.

Det är även möjligt att det är överslag i någon av kopplingskondingarna mellan stegen.

I vilket fall: peta inte i en röris om du inte vet vad du gör. Det ligger livsfarliga spänningar
på lite varstans, även efter det att du har dragit ur kontakten om stärkaren inte har sk
drainmotstånd.

[klast]

Om det låter som smör som fräser i en stekpanna kan det tyda på rören.

En annan möjlighet, om det händer när du kör på fullt ställ med uteffekten neddragen rejält, är överhettning. Har sett en del rapporter på nätet om detta i samband med uteffektdämpningen på Vox AC4TV och Princeton Recording Amp, dock inte Windsor Studio.

Klas

[nystrom82]

Tack för svar. Fräser gör den inte och det händer oavsett man kör på fullt ställ eller inte. Uteffektdämpningen brukar jag inte använda, upplever att den lilla botten som finns i ljudet försvinner helt.
Fullt ställ går inte med denna stärk då den grötar ihop ljudet något fruktansvärt, om jag inte minns fel så har jag läst en recension här någonstans där recensenten bytt element och kommit ifrån det problemet. Kanske blir så småningom. Eller koppla in den till en annan låda, hela stärken känns lite "kartongig". (man får vad man betalar för)
Har ni något förslag på andra åtgärder som bör göras på insidan eftersom jag ändå ska lämna in den? Jag upplever som sagt att den saknar botten och eq:n är i mitt tycke för okänslig. Ett alternativ är ju att sälja "s*iten" och köpa en blackstar.

/J

[Kapten Gnissel]

Det finns ett gäng moddar till den här stärken.

http://www.aronnelso...gH/amp/windsor/
http://www.fjamods.com/Windsor.html

[nystrom82]

tack för tipsen, nu verkar den dock funka igen(!?) blir nog att lämna in den ändå, känns ju lite lurigt att den blev normal igen mitt i allt smällande.
Är det greenbacks som gäller om man är ute efter ett varmt ljud?
/J

[EVVK]

Greenbacks fungerar bra. Peaveys blue velvet är skit, återanvänd pappkartong rakt av, vad du än trycker in är det alltid en uppgraering. Greenbacks låter mer vintage rock n roll. Jag gillade dessutom att byta ut första röret mot ett snällare för att få mindre dist=surr i denna stärkare. Hellre en overdrive som boost innan. Stärkaren låter som en peavey, man vill mycket på schemat men det slutar bara i skitgröt.

angående moddarna. windows studio har samma försteg som Windsor toppen, men slutsteget är helt annorlunda! Single-Ended ca 15W jämnfört mot PushPull 100W, combon har dessutom konstlast inbyggt.

[nystrom82]

Det blev varken moddar, nytt element eller reparation! Det blev en Bogner Alchemist 1x12 istället, 1 år gammal och i princip oanvänd. Har hunnit leka med den litegranna ikväll, men med tanke på sovande barn i andra änden av huset så har den inte fått bekänna färg på riktigt än. Har lyckats ratta fram några riktigt fina cleanljud än så länge och äntligen fått ut något vettigt av coilspliten på min superswede. Den rena kanalen går från superclean till lätt dist a'la ac/dc. Kanal 2 täcker hela gainregistret därefter ända fram till pansarrock och norsk ormdist "zzzzt". Responsiv eq på båda kanalerna + switchar för midshift, punch, crunch, bright, deep som faktiskt ändrar ljudbilden på en hörbar nivå gör att man verkar kunna ratta in en hel massa intressanta ljud. Inyggt delay och reverb har jag inte testat mer än att det fungerar och det gör det. Om det sen är något man vill använda återstår att se. Denna stärk har potential att bli en favorit.

/J

[Racing]

E inte så förvånande. Bogner e generellt bra skit.

[nystrom82]

Åter till windsorn då. Jag köpte ju den ohörd på musikbörsens utförsäljning för 1595:-. Hade jag vetat hur illa den lät hade jag köpt en Ardbeg supernova för de pengarna istället. Hur tänker företag när man släpper ut sådan smörja på marknaden, jag kan inte tänka mig ens i min vildaste fantasi att någon skulle vara nöjd med grundljudet i en windsor 1x12.
Hursomhelst, nu ska jag lämna över den till en vän som besitter elkunskap så att risk för liv och hälsa inte föreligger och försöka få någon slags ordning på den. Kanske göra om den till en topp var en tanke som just slog mig. Har läst på lite om de olika moddarna som är föreslagna, ingen av dem tar dock upp bristen på botten i ljudet. Eq inställningen man tvingas till i originalskick för att få ut ett enda användbart ljud är, bas=full, mellanregister=kring mitten och diskanten nästan helt avdragen + att enbart använda halsmicken på gitarren. Jag menar, på vilken normal stärk som helst så kan man helt enkelt inte eq:a på det viset man är tvungen till här. Och vad gör man åt det?

[Racing]

Det hela kommer ner till ifall du vill behålla den samt vad det får lov att kosta.
Som med alla billiga combos å liknande e en av de större förändringarna du kan göra ngt så simpelt som att ersätta originalhögtalaren. Står till logik att elementet i en så billig stärkare som studion kanske inte e det bästa som går att hitta. Om du vill ha nytt så kika på Eminence grejerna hos Thomann. Billigt å i vissa fall mkt mkt bra.

Vidare så anser iaf jag för en att många tar i lite väl mkt kring det med windsorn som helhet å kanske studion i synnerhet.
Man MÅSTE inte modda hela stärkarn å att som en del gör hänga dit heffastora trafos som utgångsdito...då har du tappat mig iaf. Peavey har notoriskt använt fysiskt ganska små trafos mkt mkt länge å det e INTE synonymt med dåligt ljud eller ljud av sämre kvaltiet.
Det e synonymt med en viss karaktär,men se det e ngt helt annat det.
Sen vette fan om jag skulle dra för många växlar på likheter mellan studion å tex 100 wattarn. Där tror jag man gör bort sig,utan det handlar om att se de totala förutsättningarna med det man har framför sig. Ta tex bara ngt så enkelt som val av slutrör å hur det påverkar vad som ligger för handen rent setupmässigt när det kommer till fasvändare å pre-amp.

I min mening e det allt för många som säljer både windsorn i sig å studion mer specifikt kort. Finns ingen anledning till det då mer eller mindre ALLA rörförstärkare går att få ordning på. Det handlar i första hand INTE om komponentlära utan om lite grundkunskap å insikter blandat med fantasi. Faktiskt. Det,å att ta till hjärta vilka ramar å parametrar trafona samt slutrören presenterar.
Kort sagt,alla jävla patent moddar som cirkulerar...glöm att du någonsin hört om dem å "utmana" förstärkaren från hur den LÅTER. Det resterande e bara en massa mumbo-jumbo i min bok.

Men Peaveys överlag har på de senaste 30 åren handlat mkt om många försteg å mkt distortion. Tom när de gör reklam för att tex Windsor skulle vara en "snällare" variant på temat.
Jag har moddat en hel del både Peaveys å Laneys å en sak har de alla gemensamt. Jag tämjer dem på den punkten. Ok,vad har det med EQ;n att göra? Jooo....mängden gain(som i detta fallet kombination av förstärkning å dist)påverkar hur stärkaren presenterar just diskant framför allt...å DÄR kan det göras MYCKET.
Jag brukar göra så att det med EQ e det absolut sista jag ger mig i kast med. Det första jag gör e att sätta grundtonen i förstärkaren,å det görs genom att sätta upp fasta komponentvärden å fasta filter.

Många av dessa småttingar till combos som studion din,som Laney LC30 osv,lider som jag ser det av brist på resursutveckling å faktiskt...ren fantasi. Gainstegen(läs-förstärkning) e uppsatta så liksidigt att man skulle tro att den handlar om ett socialistiskt valmanifest. Å...man verkligen tvångsmatar samtliga steg med samma fantasilösa signal vare sig de vill ha det eller inte.
Det ALLA Peaveys samt Laneys har gemensamt som jag moddat e att jag tämjt distmängden i dem. Det finns fan så det räcker å blir över iaf,å vinsten e ALLTID en ENORM förbättring i ton.
Så.
Summeringen av svaret på din fråga e...om du skall göra ngt åt din Windsor studio så börjar det som jag ser det med att göra om grundtonen i den genom att;

1/ Se över hur slutsteg samt fasvändare e uppsatt samt kolla vad de olika spänningarna ligger på. Jmfr sedan det i ditt fall mot scheman å spänningar för likartade mer lyckade konstruktioner. Exvis Peavey Classic.

2/ Se till att kasta runt lite bland anod å katodvärden. De där mer eller mindre standardiserade 100k anod,1.5k katod med 10u-22u avloppling gör fan ingen glad. Grå grå grå grå grå....
Det labbas för lite som Kuhn konstaterat. Sant som fan. Först som sist,det FINNS fan inga "fel" när det handlar om detta bortsett från att inte välja komponentvärden som e HELT uppåt väggarna(å fan vet om det ens kan bli det inom rimliga ramar)

3/Förvänta dig inte ett bra resultat direkt eller att du skall få ett bra resultat med 2 komponenter a´ 4 spänn. Det funkar inte så. Labbandet e iofs det som med marginal tar mest tid,men ngr hundralappar i lite motstånd å kondningar skall du kallt räkna med,å det ÄR värt det.

4/Den ENDA nomer som e intressant e dina egna samt i detta fallet då polares öron. Punkt å slut. Det medför ÅXÅ att ni när ni e igång å moddar skall sätta spärrtider för hur länge ni håller på åt gången. Anledningen e enkel...man blir ljudtrött.
När jag e igång å moddar e en av tillgångarna samt nackdelarna på samma gång att det går mkt mkt fort mellan omgångarna. Det oftast verkligen bara rasslar till...så e nästa mod klar att provas å det behövs fanimig inte många toner innan man vet ifall det var ett steg i rätt riktning eller inte. Lita ALLTID på första intrycket å magkänslan. När jag e i farten har jag för egen del avgjort ifall en mod "överlever" eller inte inom loppet av 30 sekunder kan jag säga.

5/Ardbeg supernova alt "uggla" kan inte överskattas.

[Racing]

Sen. Lite generella faktum,tankar å ideer.

Botten i ljudet handlar mkt ofta om dels sk shelf filtrering samt om storlek på kopplingskondensatorer. Det,åsså som sagt hur stegen i sig e uppsatta.
I min mening skall en gitarrförstärkare inte förstärka alla frekvenser. Riktig djupbotten kan kanske vara trevligt om man sitter å plinkar för sig själv men en användbar stärkare har fokus på mid då gitarristen ALDRIG skall in å slåss frekvensmässigt med bassisten. Finns ingen som helst anledning till det.

Snarare tror jag att det du EGENTLIGEN vill ha fatt i e ton. Själv e jag tex mkt svag för det där violin liknande man kan få ur en rörförstärkare. Kanske framför allt eftersom det så kapitalt förändrar hur man spelar på den.
Att få "häng" i en stärk e inte så lätt som en del verkar tro,å att få BRA häng e fanimig inget kort på rent magiskt. DÄR har du ngt som verkligen förändrar hur man både tar till sig OCH lirar på stärken ifråga å det e framför allt på den punkten som detta med att i 1a hand kasta runt katodvärden kommer in. Labba. Lek,det kan fan inte bli mer än skit.

Å hittar man då en kombination av katodvärden som man tycker börjar ge vad det skall...då kan man börja labba med vilket av stegen som skall vara mer dominant än ngt annat genom att labba med anodvärden samt spänningsdelare in mot galler alternativt i backen.
Samma det med avkoppling. Dvs de små elektrolyter som sitter parallellt med katodmotstånden. Våga leka. Det mer eller mindre standardiserade 10-22uF e ju rena tramset!!!
Minska gärna dessa. 0,1-2,2uF kan vara ide. Återigen e det alltså så att ju större denna kondensator e i värde ju mer botten boostar man men jag anser att det felar eftersom vad som görs då i många designer e att man boostar utav helvete...för att sedan döda tonen dels genom att mata in helt LÖJLIGA mängder signal i nästa steg(vilket ger prio på topp frekvenser) samt att man då lägger passfilter som i första hand prioriterar topp frekvenser.
Lugna ner det där bruket av filter å herrjösses förstärkning....å lek med katodmotstånd samt avkopplingsvärden skall du se....å begränsa mängden stoppervärden framför allt så du ger signalen en chans att överleva....så skall du fan få se på ton å häng tills gräset vissnar.

Kom sedan ihåg att för ett givet steg gäller att ju högre anodmotståndsvärde desto större mängd förstärkning å sving,men kontrasten till det e åxå att det steget går i saturering å distortion fortare.

Allt som oftast e kopplingskondningar på 22 alt 47nF. Må vara,men i en higain setup,JUST av anledningen ovan,så signalbegränsar man neråt genom att reducera det värdet betänkligt.
Har man med sig en effektiv tonstack...så kan man komma undan med tex 3300pF vid ngt av de dominanta gainstegen å i vissa andra fall får man uppåt 1500pF å trampa.

Ett råd e att du googlar "tonestack calculator" å laddar ner det itereringsprogrammet från Duncan amps. Det är bra å mkt lärorikt.
Men framför allt...VÅGA labba med det jag skriver om ovan. Det finns SÅ JÄVLA MYCKET att hämta tom ur designer som de flesta bara lämnar bakom sig med ett nickande å att labba med rörisar e både kul å lärorikt...

[Racing]

Fö.
Om du tycker att EQ balansen i en stärkare e helt åt helvete med alldeles för mkt diskant...prova att lägga en liten keramisk kondning som orkar med minst 500VDC över anodresistorn på ett av de dominanta stegen skall du se.
Ett vettigt värde att börja med e ofta 560pF. Det tämjer bla diskant markant.
Om din tonstack har "normala" värden så låt den vara till en början. Att bara löda dit en sådan kondning e snabbt gjort. I min bok e det däremot så att har det tricket effekt...så e det nog dags att utmana det med filtrering å spänningsdelare mer än att "plåstra" dit en liten kondning.
Mao,funkar tricket e det i min bok en kvittens på tillbaka till ritbordet.
Men...ibland e det enda vettiga lösningen å andra sidan...

[nystrom82]

Tack för utförliga och inspirerande svar!
Detta med att slåss om frekvenser med basisten håller jag fullständigt med om att gitarren inte ska göra i en bandsituation, man ser och hör alltför många smilekurvor där man scoopat ur allt mellanregister. Resultatet blir att gitarren inte kommer fram ordentligt.
Men i fallet windsor studio så handlar det om något helt annat. Min första stärkare var en liten grå filtklädd transistorhistoria på 15 w av märket samick. Och den har mer dynamik, ton och botten än windsorn i originalutförande.

Så nu ska jag börja studera scheman på rörisar jag gillar(jag antar att man hittar en heldel via google) och reda ut vad det egentligen är peavey har saboterat i eländet. Samt läsa gamla trådar här på forumet för att få lite uppslag.
Kanske kompisen och jag får till något vettigt, kanske inte. Men det är iallafall värt ett försök.

Att tämja disten som du skriver är nog en jättebra idé. Skulle man vilja ha herrejössesgain är det ju lätt att råda bot på med pedaler.
Eminenceelementen är jag bekant med via hughes & kettner både rör och transistorstärkare. Och där fungerar de ju bra. Men vi ska nog pröva oss fram där också med allt man kan få tag att pröva med.

Först och främst kommer dock en felsökning för att råda bot på smällandet.
/J

[nystrom82]

Windsorn är öppnad och man kan ju lugnt sagt konstatera dåliga lödningar.
Vad jag skulle önska att få hjälp med nu är en inköpslista på komponenter. Till helgen ska vi göra ett första försök att få någon ordning på den och då kan det ju vara bra att ha lite olika komponenter att labba med. Jag har för dålig koll på begreppen själv än så länge för att veta vad som gör vad. All kringutrustning som lödpenna, multimeter m.m. finns så det är inga problem. Men som sagt en inköpslista på vad i komponentväg man bör ha i grundförrådet vore mycket tacksamt.

[Racing]

Det beror lite på vad som e ambitionen. Generellt sett så kan du iaf handla på dig lite resistorer ikring 2.7k. Dvs ner till 820 Ohm å upp till 4.7k. Dessa skall du använda som katod(minus) mostånd för trioderna.
Sen kan det vara smart med ngr små elektrolyter med. 0.5uF,1uF samt 2,2uF. Dessa katodavkopplar man med. Original sitter det ofta 10 eller 22uF vilket e totalt meningslöst för gitarrbruk.

Nu har jag inte kikat på schemat,men det naturliga efter det blir att signalbegränsa neråt med hjälp av signalkondningar. Om du sysslar med rocknroll skulle jag sagt 2200-4700pF- I likhet med katodkondningarna e det vaket att veta ifall dessa behöver vara axiella eller radiella. Vet inte hur det ser ut i studion där.

Å det sista du behöver e lite "heffastora" resistorer. Mellan 100k å 470k. Dessa för spänningsdelning mellan stegen så du kan balansera av mängden signal från ena steget till nästa.

[nystrom82]

Tack för snabbt svar! Studerade schemat ytterligare och upptäckte att man kan klicka på alla komponenter för att se vilka värden de presterar och vilken typ de är. Det underlättar ju också en hel del.

Den inbyggda attenuatorn tror jag också att vi ska pröva ta bort för att se om den ändrar något. Man kan ju misstänka det eftersom den försämrar ljudet ytterligare om man använder den.

Läste i någon tråd här att tillhörande dryck är behövligt, värdena på denna bör väl ligga på 40-60 vol% högt ppm(minst 35, gärna mer) och härstamma från en ö. Om då denna bidrar till att göra windsorn till en rivig och välljudande råkkändrållstärkare så kan man ju misstänka att lord calvert varit inblandad i grundkonstruktionen .

[nystrom82]

Angående resistorerna, så har jag hittat några olika sorter i stärkaren; kolytskikt, metalloxid, metallfilm. Följdfrågan är väl ganska given, måste man ha samma "familj" på motståndet så länge effekt och tolerans är samma som på den man byter ut? Det är ju värdet på motståndet man vill åt att ändra här, så enligt min simpla logik borde det ju inte ha någon betydelse vilket material som ger motstånd.

Ni får ursäkta en nybörjares dumma frågor.

[Racing]

Nope,så det e bara att ösa på.

[nystrom82]

Windsorn är i skrivande stund dissekerad och några justeringar är gjorda. Tonstacken har fått nya friska värden, ungefär som i en marshall. Det blev något bättre. dvs de "vassa" tonerna som rentav gör ont i öronen är borta. Men den saknar fortfarande det rätta trycket, och det går tyvärr inte att åtgärda idag eftersom min elfa beställning kommer först nästa vecka. Men vi är en god bit på väg.
Att plocka bort attenuatorn gjorde ingen skillnad i ljudet, men den kommer inte att monteras tillbaks hursomhelst.
Kul att detta inte är så svårt som man kan tro vid en första anblick, komponenter är ju inte särskilt dyra, kompisen är rätt flink med lödpennan, det är alltid skoj att se/höra resultat och därmed är det väl bara att instämma i att det labbas för lite.
/J